Tekniskt sett var jag vaken men jag tror jag sov?

2011-01-31 - 23:51:36
Ligger i sängen och har kikat på "Dom kallar oss artister" med bäste herr Salem al Fakir! Nästa vecka är det Oskar Linnros tur (eller ja, man kommer iallafall få se honom lyfta två Rockbjörnar i varsin hand). Idag har jag i alla fall somnat på föreläsningen (eller nästan), tråkigare får man leta efter. Sen tog jag en sväng förbi Musikbörsen och köpte strängar till min gitarr. Väl hemma strängade jag om den helt, oj vilken skillnad! Sedan kom Nesse över på middag, vi tittade även på "I rymden finns inga känslor" (eller som iphone vill autocorrecta till; I rymden finns inga könsord). Hon hjälpte mig även att vända på min nyinköpta 140 säng så att jag kunde skruva fast benen på den. Men jag har noll tålamod för sånt så jag förklarar härmed sätta ihop möbler till ett mansgöra (trots att jag klarar det själv ja. Oerhört icke-genus jag vet men det skiter jag i). Så hoppas sängen håller inatt, jag tog i för kung och fosterland med mina ack så otränade armar. Så imorgon ska jag träna Zumba. Först ska jag dock överleva den andra sövande föreläsningen, med hjälp av kaffe, frenetiskt skrivande och Fruit Ninja! Samtidigt, eh. Tudelu /A

Jag blev galen över en natt, allting blev knas och jag fick fnatt

2011-01-30 - 23:28:00
Hur seg är inte iTunes på en skala? Jag och iTunes är inte goda vänner. Vi är som ytligt bekanta som bara ses ibland och då säger man knappt hej eftersom man har något gammalt groll som döljer sig under ytan. Vi stötte på varandra ikväll. Växlade knappt några ord. Mitt i vårat ytliga övertrevliga samtal så avbryts hela skiten och uppdateringen av min telefon måste göras om. Så nu måste jag vänta i 82 fucking minuter istället för de 4 som var förut. Och iTunes undrar varför vi ses så sällan? Well there you have it. Jag tänker då inte vänta 82 minuter utan säger fuck it och stänger av skiten. Nu låter jag kanske väldigt pessimistisk och bitter. Och det är jag också.

Bilden säger det som man vill säga till den där ytligt bekanta som man aldrig tyckt om riktigt. De ord som man hållt inne och aldrig vågat säga. Förrän nu.

Although there's pain in my chest I still wish you the best with a...

2011-01-30 - 19:25:57
Jag kan ju inte få nog av det här med Garageband. Har spelat in Robyns "Indestructible" (den akustiska versionen med alla stråkar, mycket bättre än radioversionen). Underskatta aldrig stämmor. En tersstämma sitter alltid fint. Med alltid menar jag alltid, hela tiden, konstant. Så att det blir smått irriterande. Man skulle kunna spela upp en låt och på 0,324 sekunder har jag börjat sjunga en tersstämma till. Det spelar ingen roll om jag kan låten eller inte. Det är en allvarlig störning hos mig, något psykiskt. Jag tror jag skulle ha jäkligt svårt att sjunga en låt rakt igenom utan att flyga iväg i melodin, utan att waila iväg. Utan att lägga den där förbannade tersstämman. Jag undrar allvarligt hur min hjärna fungerar? Det är rotat så djupt att jag kan lyssna på en låt och samtidigt tänka ut ett arr på låten, en stämma där, trestämmigt där. Konstiga hallelujah-moments som "vanligt" folk skulle anse som galet. Eller ja, till och med musikaliska människor/musiker skulle tycka det var konstigt. Men man kan jämföra denna störning med exempelvis trummisar. Är man trummis så sitter man och trummar på saker hela tiden, hör beats, fills och underdelningar i huvudet. Det går inte att låta bli. Det blir ett slags tvångssyndrom. Ett måste. M Å S T E.

Ibland så är det ju till nytta, ibland till och med imponerande. Men jag hatar folk som frågar vad man gör och när man svarat så utbrister dom "sjung något!". Vad då sjung något? Bara för att jag är sångerska så måste jag automatiskt brista ut i sång? Det är inte som om jag ber en läkare att operera något eller en matematiker att räkna ut något? Då skulle man ju framstå som en idiot. Jag tror komiker lider av samma i-landsproblem. "Säg något roligt". Istället för att skratta lite genant och säga nej så borde man ju bräcka folk och sjunga "Fuck you" med Cee-Lo Green eller någon annan opassande låt. Ha! Då kommer jag ju slippa de där ack så jobbiga stunderna. And that's how Ankarstav sees it.

But you keep fronting me

2011-01-29 - 21:45:44
Skulle ta en powernap efter jobbet (jag var hiskeligt trött av att gå upp efter fem timmars sömn) på 30 minuter. Men det blev till tre timmar! Vaknade upp och trodde att det var söndag haha. Till råga på det så hade jag ett fint rött märke över ena ansiktshalvan, precis som om jag fått en fet örfil och kvar blev det ett handavtryck. Sen så hade jag mascara under ögonen så jag såg verkligen hemsk ut. Så jag undvek att gå in på Ica. Nu blir det film och ostbricka hos bror och svägerska! Kommer definitivt inte somna eftersom jag är pigg som en lärka (har druckit en kopp kaffe också). Peace!

En och två och tre indianer

2011-01-27 - 21:06:53
Mina Linnros/Ankarstav-planer har inte gått något vidare den här veckan. Har bara haft komplicerade religionsrelaterade ord i mitt huvud kanske skriver en gospellåt haha. Men idag har jag, hör och häpna, tyckt att texten jag läst tills i morgon är fruktansvärt intressant. Det gick väldigt fort att läsa den och jag försökte förklara för mamma om det jag läste; "Nuu-chah-nulth-indianerna på västkusten av Vancouverön - en sydlig utlöpare av en äldre cirkumpolär kultur?". What? tänker ni nu. Det tänkte jag också. Och mamma med. Tro mig, jag tvekade till denna text men eftersom den måste läsas så fattade jag min understrykningspenna och började läsa. Jag önskar nu att hela kursen skulle handlat om dessa indianer och dess ritualer och övernaturliga väsen. Det är sånt här som ärspännande! Inte nått jävla tjafs om fenomenologi och komplexa problem inom religionssociologin. Så i morgon ska det bli intressant att höra föreläsningen kring indianerna (som hålls i av författaren själv).

Tills dess ska jag beundra den fina taklampan som jag efter många svordomar och jag-köpte-fel-glödlampor-spring-och-byta-incidenter fick upp. Eller nja, jag ska nog halvslumra på soffan och göra mig redo inför sista skoldagen innan helgen. Ska på premiären av Burlesque som jag längtat. Kommer bli fantastiskt kul, vi är så många som ska gå så vi tar upp en hel rad i salongen. God natt!

Det finns en första plats som inte går att nå, för ingen tror att de är nått där jag kommer ifrån

2011-01-23 - 23:51:14
Mustaschen är borta. Thank God. Men mina planer består. Ojoj vilka planer det är också. Jag och Sandra har slagit våra kloka huvuden ihop och nu ska vi banne mig fixa det där samarbetet med Oskar Linnros. Först måste man ju då få någonsomhelst uppmärksamhet. Så jag är tacksam för all hj älp jag kan få. Tipsa första sidan på blogg.se, länka det här inlägget/bloggen på hans facebook, do whatever. Jag blir er för evigt tacksamma.

Men hur gör man egentligen? Någonstans i en Stockholmsförort sitter en tjej (kvinna?) med en grym röst (och självförtroende. Jävligt ödmjuk också) och försöker febrilt bli vän med den här grabben (mannen?) på något socialt forum men det går inte. Hur får man kontakter? Ringer man upp kompis som har numret till Anders Bagge, lägger fram sin bästa sida och smörar genom att sjunga en låt av Céline Dion på franska? Raggar upp Petter på Södermalm någonstans och gör sin egen version av "Det går bra nu" och han blir September-förälskad och skickar mig rakt in i Oskars famn? Eller så hamnar man snett totalt och snäser av någon slemmig skivbolagsgubbe som man inte vill följa med hem. Ojoj det var självaste chefen. Tack för den. Önskar att någon vänlig själ kunde dra i några trådar och vips så var man där. Vad säger man då? Svanarna vid Lötsjön, är inte det ett bra diskutabelt ämne? In case of emergency sisådär? Jag kan ge sånglektioner? "Nej nej du spänner dig, slappna av och tänk munnen som ett O." Eller? Jag känner att jag är ute och cyklar. Min största prioritet just nu är att köpa en D-sträng till min gitarr. Så kan jag stajla sen med en Peter LeMarc låt. "Du och jag mot världen". Puttinutt. Fuck it.

K-märkt

2011-01-19 - 16:21:00
Är det inte sjukt vad universitet och högskolor har allmänt dålig koll på läget? Jag tror jag inte har stött på en institution som varit bra på att underrätta studenterna med information och dylikt. Jag och Cassandra skulle idag vara i sal K-J204. Vi beger oss till Universitetet trettio minuter innan lektionens början. På den tiden måste vi ju hitta salen? (Vi är nybörjare på Universitetet och hittar inte ett smack. Tacka vetja KMH som har alla sina lokaler i en byggnad). Vi hittar iallafall inte salen. Jag föreslår att vi ska fråga på expeditionen. Då har vi ju rena rama turen att stöta på läraren som vi hade introduktion med. Han säger att vi ska vara på Konradsberg (han säger det som om det vore världens självklarhet och vi var inte så intelligenta som han trodde). Denna byggnad ligger en kvart tjugo minuter bort med tunnelbanan. K:et i K-J204 står tydligen för Konradsberg. Hur i hela fridens namn skulle vi veta det? Det står ingenstans på schemat, i häftet eller på deras hemsida. Vi påpekade vänligt men bestämt att det var dålig information! Så vi fick bege oss till det andra stället och vi kom 25 minuter försent. Tack. Men det var flera som var lika förvirrade som oss som kom ännu mer sent.

Vår lärare påpekade sedan att det varit bestämt sedan lååång tid tillbaka att vi ska vara på Konradsberg. Ja, det kanske det har men det står ju ingenstans? K? Vadå K? K kunde likaväl stått för Karlstad eller som vi trodde sal K-J204. Huvudsaken är att vi hittade och nu i framtiden vet vart vi ska vara. For now. Om en månad är det tillbaka till bokstavsland på Universitetet. Men oj som vi skrattade åt vår lika vanliga osmidiga otur.

K - som i kram, kyss eller kunglig vinkning - välj själv.

Too good to be true

2011-01-17 - 23:54:15
&Vilken dag! Efter att ha sovit 14 timmar i lördags så var jag ju inte direkt trött igår. Jag var seg, visst, men somna kunde jag inte. Så jag gick och lade mig klockan fyra. Jag hade gärna spelat gitarr för att fördriva tiden igår men D-strängen är av. Så mina fingrar har ångest eftersom jag varken pillat på gitarren eller pianot sen i torsdags på den helvetiska examinationen. En musikers i-landsproblem. Jag vill innerligt gå och lägga mig skapligt (vad fan är egentligen skapligt?) men det verkar aldrig bli så.

Vart var jag? Jo, jag somnade fyra, vaknade klockan tio och kände mig riktigt kry. Tack för den 24-timmars influensan. Hur som haver, klockan 13 infann jag mig på Universitetet och hade introduktion till mina nya studier i religionskunskap. Jisses vad läraren var kunnig. En riktigt skön lirare. Honom hoppas jag på att få ha flera gånger. Han gick för det första runt och berättade vad allas namn betydde enligt Bibeln. Fanns de inte i Bibeln så berättade han ursprunget och det var såklart bibliskt. Oftast. När han frågade mig och Cassandra om musikämnet och ackis så sade han, jag citerar: "Ni är säkert intelligenta så ni behöver inte vara oroliga." Vi är säkert intelligenta så vi behöver inte vara oroliga?! Jag och Cassandra utbytte genast blickar och så fort han börjat prata med Isa (som förresten är det judiska namnet för Jesus) så började vi att skratta. Sådär subtilt så att läraren inte skulle höra men tillräckligt för att vi skulle skratta ännu mer åt varandras skratt och citatet. Det känns bra att börja på Universitetet ändå men jag skulle hemskt gärna vilja vara kvar på Musikhögskolan och deras flum. Spela en låt och få godkänt. På Universitetet ska man läsa sju böcker, skriva salstenta och sedan bli godkänd med minsta möjliga marginal. Fan, jag ska nog sadla om och vara en sjuhelvetes sångerska på heltid istället. Jag hörde att mr. Linnros himself letade efter nya samarbeten. Ska det bli mitt mål med 2011? Lite storslaget, galet och överambitiöst. Precis som jag är egentligen. Han kan få mina tidningar också, lägga de i sin varför-designa-en-påse-när-det-redan-finns-tusen-coop-ica-påsar. Promenader i Ursviksskogen. Mata svanarna vid Lötsjön. Han påpekar att det är ankor. Sen ramlar jag pladask på marken och vaknar i min egen säng. Too good to be true. Så jävla typiskt. Varför kan det inte vara svanar för? Varför?!

And that's how Sue sees it

2011-01-17 - 00:25:35
Glee botar allt. Nedstämdhet. Rastlöshet. Men framför allt feber. Jag fick en oerhört fin födelsedagspresent. Så himla typiskt att man är klar med skolan och slappnar av och tänker att man ska få sova ut och ha kul. Men nej. Man blir vimmelkantig och somnar på soffan med sju lager kläder och två täcken. 14 timmar senare vaknar man upp, inser att det är mörkt ute för att det är kväll och inte morgon. What to do? Glee såklart! Sen Solsidan. Sen lite mer Glee. Finns det någon skönare människa än Sue Sylvester? I don't think so. Om det finns, let me know. Jag är lättroad just nu.

21 all over again

2011-01-14 - 08:22:03
Denna dag började med att min klass ställer sig upp vid tolvslaget och sjunger för mig. Halva stället stämmer upp i sång. Jag sitter ner och känner mig rätt glad. Det känns rätt okej att bli ett år äldre.

Jag tog t-banan till slutstation och fick gå hem sista biten eftersom det var 20 minuter kvar tills nattbussen skulle gå. Så jag fick mig en redig promenad och tog bussen sista fyra stationerna. Vår klass fick rosor av lärarna och min ros frös halvt ihjäl i kylan på väg hem. Väl hemma somnade jag som en stock.

Vaknade upp fyra timmar senare pigg som en lärka. Så jag har ätit en redig födelsedagsfrukost och värmt mig under en filt. Ikväll blir det mys med mina fina tjejer med mat och vin. Nu ska jag bege mig till Musikhögskolan för sista gången på ett bra tag. Ha en fin dag!

Hur ska jag komma hem, hem till förorten igen?!

2011-01-14 - 01:00:12
Idag fyller jag år!!! Grattis till mig! Nu ska ni få gissa hur gammal jag blir också!!!! Godnatt! (jag har haft prov i skolan hela dagen 9-22. Tack för den) idag (eller morgondagen) bjuder på sista skoldagen och födelsedagsmiddag med alla fina vänner! Godnatt (igen)

Femhundranått och jag kan inte sitta still

2011-01-10 - 22:54:41
Jag har stirrat på blankstrecket ett bra tag. Heter det blankstreck? Jag vet inte vad jag ska skriva. Räknat att den blinkat säkert femhundrasjutton gånger. Det händer så mycket men ändå så lite. Vad som är intressant att läsa struntar jag fullständigt i, jag skriver vad som faller mig in. Men just nu faller inte så mycket in. Så det får bli vad det blir. Femhundratjugotvå. So long. Farewell. Auf wiedersehen, good night.

Om jag kunde smälta ditt hjärta som var fruset till is

2011-01-09 - 17:21:43
Jag vill ha Happy Socks! Tänk vad glada fötter jag kommer ha då! Snälla tomten, kan jag få det i födelsedagspresent? Det och en bil, tack!

Allt och inget

2011-01-08 - 13:49:54

Jag pluggar. Ja, det är precis vad jag gör. Eh.

weheartit.com

Allting börjar om

2011-01-05 - 23:59:13
Det finns så mycket som vill sägas men det kommer inte ut något alls. Inte något vettigt. Inte något som är förståeligt. Det skulle bara leda till spekulationer och nyfikna frågor. Så jag låter det vara så ett tag. Suger lite på den karamellen ett tag till. Ungefär som ett tuggummi som man tuggar och tuggar tills smaken tagit slut och man bara tuggar för sakens skull, för att ha någonting att göra. Och sedan leder det till att man får kramp i käken och spottar ut det. Jag märker att jag skriver kryptiskt men det låter bra på något sätt. Alla mina ord och tankar funderar jag på att sätta melodier till men varje gång jag sätter mig vid pianot så blir det ingenting. Tomt. Spelar andras låtar. Stör mig på att min nyinköpta sustainpedal är trasig. Fuckar upp allt totalt. Jag har hellre en knarrande sustainpedal än ingen alls. Jag har en gammal egenskriven låt som låter väldigt Maggio. Jag stör mig på det. Eller så är det bra?! Varför ska det vara så svårt men ändå så lätt? Man sätter sig vid pianot och spelar samma gamla visa. Precis som ett tuggummi som förlorat smaken. Så tar man ett nytt istället. Börjar om. Tills smaken tar slut och då är man tillbaka och tuggar ändå. Tills man hittar ett nytt märke, en ny smak. Då börjar det likna något. Sedan hoppas man innerligt att smaken håller längre än det andra, att det finns någonting bra ändå.

Om snön faller som den gör just nu så betyder allt annat noll jämfört med du

2011-01-02 - 15:46:57
Jisses vad det blir mörkt snabbt. Men i och med det nya året så går vi nu mot ljusare tider.

Nyåret firade jag med middag hemma hos mor och far, blev lite rund om fötterna och var vansinnigt trött. Bussen hem körde fel håll i rondellen på vägen hem eftersom det snöade så mycket och bussen före hade fastnat i en snödriva precis innan rondellens början. Hem kom jag iallafall. När tolvslaget kom stod jag i badrummet och tog bort mascaran med en bomullstuss. Sedan gick jag och lade mig och somnade lagom tills att fyrverkerierna avtog. Nästa nyår ska jag kompensera detta med att fira storslaget, dricka champagne och dansa med mina vänner och ta en taxi hem klockan sju på morgonen. Eller så är jag inte i Sverige alls utan njuter av solen och värmen i ett fjärran land. Vi får se. Det är ju faktiskt ett helt år kvar. 2011 - here I come.

RSS 2.0